3D är en förkortning av ”3 Dimensioner” d.v.s Bredd,höjd och djup. Med traditionell Bildvisning så ser du bara bredd och höjd, djupet i bilden saknas, detta beror enkelt förklarat på att när du i verkligheten tittar på något så anväder du båda dina ögon vilket gör att du ser föremålet från olika vinklar, det är därför du ser djupet, men när man filmar något med en filmkamera så filmar man bara från en vinkel därför försvinner djupet. För att kunna få med djupet i bilden så behöver man alltså filma från flera vinklar och sedan lägga ihop dem, men det är inte så enkelt som det låter, det svåra ligger i att visa upp dessa bilder så att du ser djupet i bilden.
Med ”riktig” 3D-film är filmen redan från början filmad i 3D med speciella kameror. För att kunna visa upp 3D krävs att tittaren använder någon typ av 3D-glasögon som är synkroniserade med Tv,n det vanligaste är sk. ”active-Shutter” glasögon som blockerar bilden växelvis mellan vänster och höger öga för att du skall uppleva bilden som 3-dimensionell. Det börjar även komma 3D-tv apparater med passiv glasögon-teknik som använder sig av s.k. polariseringsteknik, vilket är den teknik som 3D-biografer använder.
Många TV-apparater eller Blu-ray spelare som har stöd för 3D kan göra om vanlig 2D-film eller tv till 3D geom att beräkna hur bilden ska se ut, detta är en teknik som har många brister och inte går att jämföra med äkta 3D-material.
